Jag har skrivit en roman.

Det är en kärleksroman, Simtag. Anneli vill ha Cecilia men tror att det är omöjligt. Och det är natur, massor av natur. Och väder. Ibland känns det som om jag alltid skriver samma saker, oavsett om det är för barn eller vuxna. Stora känslor, små handlingar, väder och natur.
Jag gör gärna författarbesök och berättar om mitt arbete med text och bild. Boka genom Författarförmedlingen.

När jag pratar går det ofta för fort. Jag hinner inte med i tanken och orden kommer inte så som det var tänkt. När jag skriver är det likadant, men efteråt kan jag läsa igenom texten och ändra allt som behöver ändras. Jag kan byta ut orden och flytta runt dem tills allt blir så som jag vill ha det. Och jag kan lägga in tystnad och tid att andas mellan orden, det som är så svårt när man pratar.

Jag märker att jag strävar efter det långsamma i allt jag gör. Det betyder inte att inget händer, men jag vill ha en stillhet i själva tempot. För mig är rytmen viktig, och färgen. Jag läser alltid mina texter högt medan jag jobbar med dem. För att höra dem.

En annan sak som jag märkt när jag skriver är att jag på ett underbart sätt får tillgång till fler världar. Nya verkligheter snarlika min egen men det är något annat. Tankeflyckt och fantasivärldar är plötsligt mitt arbete, och det är roligt. Det kan se ut som om jag bara lutar mig mot bussfönstret och slötittar ut i novemberskymningen, men i själva verket jobbar jag. Tänker ut, formulerar och inser.

Och får vara med.